Trösterikt

Här är dikter och små berättelser som kan trösta i sorgen.
Sök kamrat vid vägen. Sök långt bortom stjärnornas glans. Men minns att det mål du söker finns inom dig själv någonstans. Av Jack Williams Fick dikten av Anci den 30/3-06
När du lämnade mig blev allt så svårt och meningslöst. Livet sjöng ju nyss för oss en samstämd melodi. Och lyckans sol i zenit dröjde kvar. I mörkret famlar jag nu. Du mitt ljus var. På ett foto jag ser med tårskymd blick Varför, jag frågar varför du ifrån mig gick Jag stapplar framåt men tanken går tillbaka. I ensamma kvalfyllda nätters vaka. Jag söker ett svar Fick dikten av Anna den 1/4-06	Något sker om du låter det ske. Det kommer till dig som en dag ur den mörka natten, som en ensam fågels rop på den oändliga fjällheden med blåbärsriset rött och ljungens stilla, lila. Något sker om du låter det ske något. Av Lars-Åke Lundgren Fick dikten av Anci den 30/3-06
Gråt inte för att jag är död Gråt inte för att jag är död jag finns inom dej alltid Du har min röst den finns i dej den kan du höra när du vill Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dej Du kan ta fram mej när du vill Allt som finns kvar av mej är inom dej Så är vi jämt tillsammans Barbro Lindgren De här dikten hade vi i Albins dödsannons. Då visste jag inte att det var Barbro Lindgren som skrivit den utan jag hittade den utan författare. Dessutom lyder den lite annorlunda här och har lite annan radbrytning också.	UTAN DEJ Utan dej är jag en gris utan ho. Utan dej är jag en sparv utan bo. Utan dej är jag en askunge utan sko ja, jag är en svans utan ko utan dej. Utan dej är jag en deg utan jäst. Utan dej födelsedag utan fest. Utan dej är jag en sadel uten häst ja, jag är öst utan väst utan dej. Utan dej är jag en mäktig och ärorik kung utan land. Utan dej är jag en brandbil med steg och slang utan brand. Utan dej är jag en blodtörstig farlig vampyr utan tand. Ja, jag är hav utan strand utan dej. Utan dej är jag kanon utan krut. Utan dej är jag en bok utan slut. Utan dej är jag en stjärngosse utan strut. Jag är trumpet utan tut utan dej! Text: Katarina Mazetti Musik: Erik Petersén Sången fick Ludde utav sina lärare, Anita och Kerstin, när han slutade 1:an eller 2:an
Måndag 31 januari 2006 Varför blev din tid så kort? Varför lämnade du mig redan vid nio års ålder Albin? Med andra ord, varför dör du? Varför just du Albin? Ingen vet. Varför vet ingen? Elin Palm. Vi saknar dig Albin. Vi tycker om dig Albin. Albin 4-ever.	Albin er engel Albin er sol fins i vårt hjärta mår ni tro kommer aldrig att glömas bort från våra hjärtan, kommer altid att finas kvar Kram Per
Julen är här Julen är här, julen är här! Kanske bara i år, men vem vet? Kanske nästa år. Det är det livet går ut på, att inte veta. Jag menar att livet är en stor gåta! Man vet inte vad som kan hända nästa sekund, nästa dag! Ingen vet. Ingen vet om nån vet. Fast om man vet så blir man säkert rädd. Man är ju rätt nyfiken på vad som kommer hända i framtiden. Men tänk om det inte finns någon framtid, vad trist det skulle bli. Aldrig händer något nytt. Men om inget händer så står allting alltså still, fast om allt gick i ultrafart då kanske vi inte hängde med. Nä, det är nog bäst att det går i den takt det går, men tänk när tiden tar slut? Vad händer då? Hur ser det ut? Kanske jätteljust eller jättemörkt, hur ska man veta? Man kan inte veta. Om man visste skulle det vara konstigt. Om man inte vet kan man inte förstå. Men om man vet, förstår man. Det är många frågor. Varför, varför finns det så många frågor? Det är det ingen som vet. Elin Palm 9 år skrev den här dikten tisdag 13 december 2005	Funeral blues Stop all the clocks, cut off the telephone, prevent the dog from barking with a juicy bone, silence the pianos and with muffled drum bring out the coffin, let the mourners come. Let aeroplanes circle moaning overhead scribbling on the sky the message He is dead, put crepe bows round the white necks of the public doves, let the traffic policemen wear black cotton gloves. He was my North, my South, my East and West, my working week and my Sunday rest, my noon, my midnight, my talk, my song; I thought that love would last for ever; I was wrong. The stars are not wanted now: Put out everyone; pack up the moon and dismantle the sun; Pour away the ocean and sweep up the wood, for nothing now can aver come to any good. Av W.H. Auden Fick dikten av Emo den 1 februari -06
Ur I novembersolen Det öppnar sig alltid en glänta om skogen står aldrig så mörk. Där doftar små stjärniga blommor, där niger en vitstammig björk. Så är det med oss och vår levnad. Bäst sorgen slår black om vår häl, står glädjen och ler vid vår sida, Och solen drar in i vår själ Av Einar Malm f. 1900 Dikten fick jag (Maria) av Elsy Hedblom på Mariadagen den 28/2-06	*Ur Profeten* av Kahlil Gibran** Sedan sade en kvinna till honom: "Tala till oss om Glädje och sorg." Och han svarade: Er glädje är er sorg utan mask. Samma källa från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld av era tårar. Och hur kan det vara annorlunda? Ju mer sorgen urholkar ert väsen, desto mer glädje kan ni rymma. [...] När ni är lyckliga, se djupt in i era hjärtan och ni skall finna att endast det som berett er sorg nu ger er glädje. Och när ni är sorgsna, blicka på nytt in i era hjärtan, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det som en gång beredde er glädje.
Fotspår En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden; ett par var mina och det andra paret var Guds. När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv. Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta. ”Gud, du sade när jag en gång bestämde mig för att följa dig, att du skull gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns bara ett par fotspår… Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest”. Gud svarade: ”Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår, då bar jag dig.” Margaret Fishback-Powers Texten fick jag av Lena Aune efter Karsjö byalags årsmöte den 25/2-06	Den annorlunda lyckan Du fattas vid vårt bord. Vi tänder ett särskilt ljus. Folk frågar ibland om jag har kommit över dig än. Jag undrar så vad dom menar. Du startar ett kugghjul i mig. En kedjereaktion utan slut. Framåt och bakåt. Jag har vävt in dig i mig. Likt ett garn som skiftar färg I en bildväv. En magisk tråd som påminner mig Om perspektiven. Och ger mig nya motiv med rötter i min själ. Nej, jag har inte kommit över dig. Varför skulle jag det? Jag lever det du gav. Och jag är lycklig över att du Nådde in till mig och förändrade mig tår för tår. Det tror jag är din gåva Till världen. Kristina Grahn Dikten fick jag av Killan Norell den 2/3-06 när polisen Anders Sigurdsson varit hemma hos oss och redogjort för utredningen av Albins olycka.