![]() |
Om Albin Albin var en väldigt mångsidig kille. Han gillade att sporta på ett lekfullt sätt. Han älskade att hoppa och trixa i Järvsöbacken. Han började åka skridskor redan som treåring. Skridskorna hette Blixten och han åkte verkligen som en blixt. Han gillade att åka skateboard, cykla, bada, fiska, åka skoter och den sista veckan i skolan fick han prova att simma med kläderna på i Färila simhall. Det var bland det roligaste han gjort. Han lyste som en sol när han kom hem, var så stolt att han hade fått göra det och han sa att han tyckte att det var så enkelt (Ludde hade berättat innan att han tyckte att det var ganska svårt...). Albin har en stor plats i sina kompisars hjärtan. Några har beskrivit honom som en omtänksam kille, en sån som alla gillade. Han hade så fina ögon och fint hår. Han hade ett ansikte som ligger i kvar i ens hjärta. Han var alltid glad och positiv och klagade aldrig över något. Han var bra på att hitta på saker att göra. Han var en riktig tjejtjusare och proffs på skateboard. Albin hade ett skratt och ett leende som sitter fastklämt hela livet. Och han var en god människa som aldrig svek. Han var världens bästa kompis! Albin var också otålig och ville ha ut mesta möjliga av varje dag. Han ville flyta omkring och var inte så pigg på att ha regler eller måsten. Han ville vara fri. Han ville väldigt gärna lära sig saker, och gjorde det också, men det där med läxor var inte hans grej. Han ville kunna, utan att öva. Han var väldigt uppfinningsrik på att skjuta upp sina måsten så att de till slut inte blev gjorda. Han var en riktig retsticka också, mot sina brorsor. Han visste exakt vad han skulle säga eller göra för att "få igång" dem. Att få Nils att nästa kikna av skratt vid matbordet var en specialitet. Albin skrattade precis lika mycket. Till sist blev vi föräldrar sura. Städa ogillade han till tusen, men han ville ändå ha ordning och fint på sitt rum. Han var också en generös person. Han ville att andra skulle ha det bra och han älskade att köpa presenter. Han ville att vi skulle ha ett fadderbarn som han skulle skriva brev på engelska till, och han ville avstå en del av sin månadslön till det tänkta fadderbarnet. Ludde var inte lika pigg på den idén och eftersom det hela skulle vara ett gemensamt "projekt" så rann det ut i sanden. Albin ville testa det mesta och var ganska orädd. Hoppa, balansera, prova hur det kändes att cykla rätt ut på bryggan och ner i vattnet, tvärbromsa och sladda på cykeln, läggtider tänjdes ut i det längsta. Han ville inte hjälpa till så mycket. Duka fram och duka av, tyckte han att Ludde kunde göra. Han ville inte hämta posten eller tidningen, det tyckte han också att Ludde kunde göra. Albin gillade eld och ljus. Han hade en egen eldplats ute på vår gård. Där eldade han och hans kompisar titt som tätt. Skräp, vedträn och pinnar. Han tyckte att det var mysigt att sitta bredvid elden, filosofera och rätta till vedträna i elden med en pinne. Nils var så imponerad av Albin för han kunde dra fingret genom ljuslågor på stearinljus. Sista två månaderna i livet lärde han sig steka pannkakor. Det tyckte han var jättekul och han liksom bara kunde utan att ha tränat. Han vände på pannkakorna i ett huj, utan att de gick sönder. Stod mycket stolt vid spisen och förundrades över mig, Maria, som inte förrän jag var 35 år fick någon snits på att vända pannkakor. Han var också pigg på att hjälpa till i köket när vi skulle äta tacos. Då ville han skära gurka, tomater och paprika. Ludde och han blev ofta osams om vem som hade fått skära mest. Baka ville han också gärna göra och då bar det av till kusin Kattis. Hans semlor som han bakade förra året, och lussekatterna i julas, var han överlycklig för. Albin tyckte att det var mysigt när vi satt tillsammans och höll om varandra i soffan. Och när jag smekte honom och masserade hans fötter. Han ville att man skulle trycka på ett speciellt sätt med naglarna mot hans fotsulor. Och dra lite lätt i tårna. Då njöt han. Favoritfilm: Starwars. Hallå, alla ni som kände
Albin. Maila gärna sådant som ni tycker var Albin.Eller nåt
som ni vet var hans favorit... Den här beskrivningen är ju
familjens och han hade säkert fler sidor som vi inte såg
men som är precis lika viktiga. |